Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Genus, jämställdhet, mångfald och likabehandling - Gender equality, diversity and equal opportunities

Dokumentation från workshop 18 oktober 2017
Hur kan universitets arbete med jämlikhet, jämställdhet, mångfald och likabehandling utvecklas? Utmaningar och möjligheter?
How can the University’s work relating to equality, gender equality, diversity and equal opportunities be developed? Challenges and opportunities?

Samtalsledare: Therese Hågerup och Brynn Szukala, Femfighters

Övriga bordsvärdar:
Ann Silbersky Isaksson, personaldirektör
Lena Lindell, personalkonsult vid Arbetsrätt och anställning

Åsa Kristin Nilsson, studie- och karriärvägledare, Arkitektur och industridesign LTH
Femilund

FemJur

Studentprästerna

Sammanfattad av: Ida Wallin

Sammanfattning av workshopen

Pass 1:

Bordet diskuterar om Lunds universitet har misslyckats i inkluderingen av genus- och intersektionalitetsperspektivet, vilket den allmänna hållningen runt bordet är att de har. Det konstateras att ojämlikhet visserligen kan ta olika uttrycksformer, men att mycket handlar om den begränsade representation av olika individer som LU står för. Någon uttrycker att den grupp som får stå som talande för universitetsvärlden i nuläget är en mycket homogen grupp och att detta behöver förändras. Alla är ense om att representationen behöver breddas i samtliga avseenden och man talar bland annat om att vi därför behöver lägga fokus på följande punkter:

  • Vilka talar i klassen? Ofta bara män som ställer frågorna. Kan vara bra att göra föreläsare uppmärksamma på denna problematik. Dessutom upplevs mindre seminariegrupper gynna kvinnor mer än diskussioner i stora föreläsningssalar.
  • Kontrollera könsuppdelningen överlag på universitetet. Det är viktigt att vara medveten och ständigt arbeta för att uppdelningen ska vara jämn.
  • Lägg större vikt vid vilka universitetet bokar in som gästföreläsare. Studentrepresentanterna vid bordet upplever att dessa allt som oftast är vita män, och att institutionen skyller på att ”det var bara han som fanns att välja på”. Man uttrycker en vilja till att vidga listan av gästföreläsare även om detta är svårt.

Studentprästen vid bordet vill belysa problematiken i att universitetet inte erbjuder en studiemiljö som fungerar för alla kulturer/religioner. Exempelvis är det ett problem för många muslimer att ha tentamen förlagd på fredagar, och att studier är svåra att anpassa till Ramadan. Alla samtycker till att universitetet bör arbeta för att inkludera och skapa möjligheter även här. Även förändrad representation genom gästföreläsare av olika kulturella bakgrunder/religioner nämns här.

Nästa diskussionspunkt behandlar huruvida anställda och studenter vid universitetet i nuläget behandlas olika utifrån bakgrund, finns någon typ av utvärdering för detta? Inga studenter har någonsin gjort en utvärdering kring jämlikhet på universitetet, medan en representant från HR-avdelningen säger att detta sköts individuellt av varje fakultet. Det utspridda ansvaret gör att det är svårt att skaffa sig en helhetsbild, säger hon. En student inflikar att man kanske därför bör ha en extern organisation som utreder jämlikhetsläget på universitetet, exempelvis finns en verksamhet kallad ”Make equal” som erbjuder en slags jämlikhetsbesiktning. HR-representant kontrar med att ingen undersökning spelar någon roll om man inte tar hand om resultatet efteråt. Hon påpekar också att det finns bra och centrala verktyg att tillgå men att det är svårt att sprida informationen till alla delar av universitetet. Konklusionen blir att de måste arbeta på sin kommunikation.

Den sista problematiken som tas upp är hur man som student upplever att jämlikhetsstudier och feministiska perspektiv särskiljs ifrån den övriga undervisningen. Ofta, om det ingår i kursplanen, så anser man att området inte kopplas ihop tillräckligt med övriga kunskapsområden och det förblir därför en separat del.

Pass 2:

Detta pass inleder man med att tala om hur universitetet har stora problem med segregation och att det är en svår värld för utomstående att ta sig in i. Hur söker man ens till universitetet om man inte kan svenska, det är ju tillräckligt svårt ändå, säger någon. Vad kan rent konkret göras för att få den akademiska världen att bli mer tillgänglig för alla, mer attraktiv för den stora massan? Förslag som kommer upp är att göra små saker såsom bjuda in till event, att skapa en mer inbjudande miljö och att främja en intersektionell inkludering genom att tala inbegripande. Övergripande framkommer följande punkter som extra viktiga för att öka universitetets tillgänglighet:

  • Ekonomi. Ha så många kostnadsfria event som möjligt så att alla, oavsett ekonomisk bakgrund kan delta.
  • Språk. Tala engelska för att inkludera människor också från andra länder.
  • Alternativ till teknik. Det tekniska fokus och krav på egen dator som finns nu kan verka exkluderande mot somliga, både folk med annan bakgrund och folk i högre åldersskikt.
  • Tolkning på andra språk. Möjlighet till tolk och fri översättning ska erbjudas. (Detta finns säger HR, men först efter en rekryteringsprocess)
  • Ökat fokus på face-to-face kontakt mellan universitetsrepresentanter och intresserade utomstående.

Som slutsats till denna diskussion säger HR att det är samma sak här som tidigare (under pass 1), att det finns en hel mängd verktyg att tillgå men det svåra är att kommunicera ut dem. Vi bör identifiera goda exempel, öppna upp och visa dessa, samt fokusera på att kommunicera en sak i taget. En student föreslår att även studenter kan inkluderas i integreringen. Exempelvis genom att visa upp universitetet för icke-studenter.

Samtalet går därefter över till att handla om anställda vid LU och deras kunskaper kring genus och jämställdhet. Finns det några krav? HR nämner att de har börjat med något de kallar ”gender observers” för att uppmärksamma och skapa en större medvetenhet/självmedvetenhet hos anställda, men att de också finns utbildningar för alla.

Studenter ifrågasätter om dessa utbildningar är obligatoriska eller om personalen i praktiken bara kan strunta i att gå? Och det framgår således att ingen utbildning är obligatorisk. Varför undrar någon? Hur kan det vara icke-obligatoriskt när det handlar om att följa lagen. Ska det verkligen vara upp till fakulteten att följa eller inte följa lagen, helt utan externa kontroller?

Slutligen nämner någon att det tidigare talats om att en ”Gender Certification” skulle göras av Lunds universitet, men att ingen vet vad som hände med det.

 

Sidansvarig:

Lunds universitets hållbarhetsforum
Sölvegatan 37
223 62 Lund

contact [at] sustainability [dot] lu [dot] se