Biologisk mångfald på campus
En dag i augusti är några forskare ute och slår med lie som på ett ålderdomligt jordbruk. Anledningen? Att skapa ett levande campusområde med rik flora och gott om insekter.
Honor Prentice, professor emerita i biologi, var med och startade projektet med ängsmarker runt Ekologihuset på norra campusområdet för tre år sedan. Biologiska institutionen började tillsammans med Akademiska hus och PEAB, som ansvarar för skötsel av grönytorna, ta ett långsiktigt och mer hållbart perspektiv på området. Det innebär att man inte klipper en del av gräsmattorna under sommaren, utan slår det högvuxna gräset i augusti. Klassiska ängsväxter behöver näringsfattig mark och genom att samla ihop och avlägsna gräset minskar succesivt näringshalten i marken. På sikt skapas en miljö som blir trivsam för både växter, insekter och andra djur. De har inte planterat in blommor eller andra nya växter, utan låter de som trivs få ta plats vartefter näringshalten i marken sjunker. Det är populärt att så blomsterängar med kortlivade färgglada växtarter, men det är inte nödvändigtvis bra menar Honor.
– Blomsterängar kan uppskattas av människor och vissa insekter, men är inte hållbart i längden eftersom man måste markbereda och så om dem med jämna mellanrum. Glöm inte att stommen till en äng är gräs!
En del av de nya ängarna på norra campus slås mekaniskt eller med hjälp av hästekipage. Och entusiaster från Biologiska institutionen brukar ses i slutet av augusti och slå ängen vid Ekologihuset med lie. De har redan sett att arter som gullviva börjat svara positivt på skötselförändringen.
Ökad biologisk mångfald är en av vinsterna med projektet. Förbättrat samarbete och kunskapsförmedling är andra. Ulf Luvö, teknisk förvaltare på Akademiska hus, berättar att han längtar till mötena som rör marken runt Ekologihuset.
– Det är lärorikt och intressant att testa andra metoder än de vi vanligtvis använder. Vi har lärt oss mycket längs vägen. Till exempel brukar vi klippa en kant runt de rufsiga partierna, så att de som rör sig i området förstår att det inte är slarv med oklippta gräsmattor utan ett medvetet val. Vi har också satt upp skyltar som förklarar.
På traditionella lantbruk använde man det avslagna ängshöet som vinterfoder till gårdens djur. Vad händer med gräset som samlas ihop på universitetsområdet? Tyvärr går det inte att sälja som djurfoder, risken för glassplitter eller annat skräp i maten är för stor. Istället kommer det värma upp bostäder genom fjärrvärmenätet.
