Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Ta vara på vardagscyklingens potential

Det är trångt på flertalet cykelbanor i många svenska städer. Det som skulle bli en skön start på dagen riskerar istället bli en rysning i rusningstrafik.

Cyklister utanför Hovedbanegarden i København, Danmark. Foto: News Øresund – Johan Wessman
Cyklister utanför Hovedbanegarden i København, Danmark. Foto: News Øresund – Johan Wessman

Till 2030 vill Sverige att vår fordonsflotta ska vara fossilfri. För att nå dit krävs ett helt nytt tänk i hur vi transporterar oss, liksom hur vi organiserar våra städer med affärer, skolor, jobb och så vidare. Under många år har städer planerats nästan helt och hållet utifrån bilismens behov. I det sjunde kapitlet i antologin "15 hållbara lösningar för framtiden" diskuterar trafikforskaren Till Koglin hur cykeln skulle kunna ta en större plats i trafikplaneringen, så att det inte blir något som man pliktskyldigast lägger till i efterhand.

Det finns en enorm potential i vår vardagscykling som vi inte tar tillvara idag – för vår hälsa och miljön, men även som cykelindustri och som cykelturism.

Alla tänker kanske inte på att Sverige faktiskt har otroligt många som cyklar. Först kommer Holland där trettio procent av alla cyklar nästan dagligen, sedan Danmark på tjugofem procent. Sedan kommer Sverige, Tyskland och Finland med ungefär tolv procent i genomsnitt.

Det behövs bättre cykelvägar

Ett grundläggande problem i hela den svenska cykelplaneringen är att den utgår från en förlegad, modernistisk syn på staden, där politiker och stadsplanerare i Le Corbusiers anda utgår från bilismen. Tankegångar, ibland oreflekterade, från 1960-talet har präglat svensk stads- och trafikplanering under många år. 

I mitt doktorandarbete har jag bland annat intervjuat flera trafikplanerare och genomfört en enkätstudie bland cykeltrafikanter i Stockholm respektive Köpenhamn. Skillnaden mellan städerna är tydlig. För de svenska trafikplanerarna framstår cyklingen som en tillsats, något som man pliktskyldigt lägger till efteråt. Helhetsgreppet saknas.

Lösningar finns

Vad kan man göra i städer som redan är trånga? Några nya cykelbanor får inte plats i stadskärnan, husen kan inte flytta på sig. Det enda rimliga som jag har sett i min forskning är att låta bilisterna maka på sig något, till gagn för en bättre trafikmiljö. Ett antal gator kan med fördel ha en maxhastighet på 30 km/h. Detta öppnar samtidigt upp för möjligheten att blanda cyklar och bilister på samma yta.

Vid ett antal flerfiliga bilvägar kan cykelbanorna breddas, ibland på bekostnad av ett körfält för bilen. Visst kan detta leda till längre bilköer, då bilisternas körutrymme minskar något, men något måste ju också göras för att förbättra cyklisternas situation. Att måla om och därmed bredda cykelfältet kan för en liten kostnad göra underverk för cyklisterna och leda till ett mer hållbart trafiksystem.

Idag glömmer kommunerna också bort att hela resan måste fungera – från hemmet, till dagiset, vidare till nästa stad där jobbet kanske är osv. Vi rör oss över så mycket större områden numera. Med bättre cykelvägar och genom att knyta samman kollektivtrafiken med cyklingen kan vi utnyttja vardagscyklingen som en viktig del i ett framtida fossilfritt Sverige!

Till Koglin
Utdrag ur kapitel 7, "Ta vara på vardagscyklingens potential" av Till Koglin från antologin "15 hållbara lösningar för framtiden".

Till Koglin har en doktorsexamen i trafikplanering och forskar vid Institutionen för teknik och samhälle vid Lunds universitet. Hans huvudsakliga forskningskompetens är mobilitetsstudier, trafik- och stadsplanering med fokus på cykling och hållbarhet, samt stadsgeografi.

 

Samtal om cykling på Cykelköket i Malmö

Bertil Björk, Charlotte Hagström och Till Koglin.
Bertil Björk, Charlotte Hagström och Till Koglin återvänder till Cykelköket efter en tur med lådcykeln. Foto: Gunnar Menander, LUM.

Läs en intervju från Lunds universitets magasin, LUM, från 2015 där två cykelforskare talade om cykelkultur och grön omställning med Bertil Björk, grundare av Cykelköket – en mötesplats för den växande cykelrörelsen. 

Hela intervjun kan läsas här

Länk till temanumret i LUM nr 5/15 om hållbar utveckling

Tänk om

Fyrstegsprincipen är det som vägleder Sveriges utveckling av hållbara transporter:

  • Tänk om 
    Det första steget handlar om att först och främst överväga åtgärder som kan påverka behovet av transporter och resor samt valet av transportsätt.
  • Optimera
    Det andra steget innebär att genomföra åtgärder som medför ett mer effektivt utnyttjande av den befintliga infrastrukturen.
  • Bygg om 
    Vid behov genomförs det tredje steget som innebär begränsade ombyggnationer.
  • Bygg nytt
    Det fjärde steget genomförs om behovet inte kan tillgodoses i de tre tidigare stegen. Det betyder nyinvesteringar och/eller större ombyggnadsåtgärder.

Hållbart resande lägger tyngdpunkten på de två första stegen, som handlar om att bearbeta attityder och att framhålla och marknadsföra hållbara resval.

Källa: Trafikverket.se

Lunds universitets hållbarhetsforum
Sölvegatan 37
223 62 Lund

kontakt [at] hallbarhet.lu.se