Meny

Javascript verkar inte påslaget? - Vissa delar av Lunds universitets webbplats fungerar inte optimalt utan javascript, kontrollera din webbläsares inställningar.
Du är här

Om att gå från ord till handling

Vilka är egentligen drivkrafterna för förändring? Och vad är individens respektive samhällets ansvar?

bönor foto Pixabay
2016 har FN utsett till baljväxternas år. Genom att öka vår vegetariska kost bidrar vi bland annat till minskade klimatutsläpp. Foto: Pixabay

Det finns ett glapp mellan den oro människor känner för miljön och klimatet, och vad som i realiteten görs. Sociologen Mikael Klintmant lyfter frågan i sitt avsnitt i antologin "15 hållbara lösningar för framtiden", och pekar på tre konkreta åtgärder:

1. Omforma miljö- och klimatvinster till positiva sidoeffekter

Den sociala motivationen kan bli till en enorm kraft som får positiva sidoeffekter för miljö och klimat. Naturligtvis är det oerhört viktigt att samhället fortsätter att utveckla strategier där miljö- och klimatvinster är det uttalade och huvudsakliga målet. Men på samma gång bör man kunna förvänta sig att aktiviteter där miljö- och klimatvinster snarare är en positiv sido-effekt av andra mål och intressen, har väl så hög miljö- och klimatpotential. Mikael Klintman nämner exempelvis vegetarianism och veganism, att cykla eller åka kollektivt, att ingå i kooperativ och system för att dela, byta, hyra, och låna varor.

2. Låt det miljöskadliga bli alternativ i stället för standard

Det behövs stödjande strukturer i samhället för att minska miljö- och klimatpåverkan. Det handlar om infrastrukturer, lagar och regler, marknadsekonomiska principer, men även sociala normer och förväntningar om hur en ”vanlig” människa i den egna samhällsklassen, i det egna landet, ska konsumera och leva. Några exempel: låt cykel- och kollektivtrafikresande såväl som vegetariska rätter vara standard, utgångspunkten, i samhället, medan bilanvändning och kötträtter tonas ner till att bli alternativ, som i många fall bör kunna bli överflödiga.

3. Lyft fram underdogs

För att stimulera allmänhetens miljö- och klimatengagemang, och människors påtryckningar ”uppåt”, finns det en faktor som har en unik roll att spela: berättelser och bilder. Detta kan låta som en mjuk och icke-vetenskaplig faktor. Men det är precis tvärtom. Bilder och berättelser har i alla tider varit effektiva katalysatorer för att människor och organisationer ska stärka arbetet för samhällsförändring. Bilder på barn brända av napalm utlöste globala protester mot Vietnamkriget. Bilden av en flyktingpojke som drunknat ruskade om ett relativt stelt förhållningssätt till flyktingfrågorna och ökade engagemanget avsevärt.

Ett problem med många berättelser, rön och utsagor om miljö- och klimatförhållanden är att de hittills ofta har varit alltför abstrakta och tekniska för att de på djupet beröra människor – allt från politiker till allmänheten. Ett annat problem är att många berättelser andas uppgivenhet, genom att de exponerar människor för en avgrundsdjup problematik som snarare leder till apati än till engagemang.

Trots mediesamhällets enorma utbud bör det fortfarande finnas utrymme för fler berättelser och bilder, som berör och hjälper oss alla mobilisera våra krafter genom att väcka reflektion och debatt över dagens prioriteringar. 

Utdrag ur kapitel 1, Allmänhetens miljö- och klimatengagemang av Mikael Klintman i antologin "15 hållbara lösningar för framtiden".

Mikael Klintman. Foto: Kennet Ruona
Mikael Klintman är professor i sociologi vid sociologiska institutionen, Lunds universitet. Han forskar och undervisar om människors, företags och organisationers miljö- och hållbarhetsengagemang inom en rad olika samhällssektorer, ofta med internationella jämförelser. Foto: Kennet Ruona

Lunds universitets hållbarhetsforum
Sölvegatan 37
223 62 Lund

kontakt [at] hallbarhet.lu.se